Som vissa kanske hört, eller läst på fb om nu så är fallet, så har jag nu blivit fru. Fru Thörnblom mer bestämt. I lördags den 9 april så gifte jag och min sötnos oss. Vi gifte oss i stadshuset i Borås och näst efter Hedvigs födsel var det den bästa dagen i mitt liv!
Jag älskar min sötnos D så himla mkt och inget kändes mer rätt än att bli hans fru. Jag kan inte ens förklara i ord hur mkt det betyder för mig att ha honom och hans lilla J i mitt liv. Sen de kom in i mitt liv har det på ngt sätt fyllts av en annan mening än innan. Okej, jag hade det bra innan med men det fanns alltid känslan av att ngt fattades i mitt liv. Så känner jag inte längre...nu är det som om jag äntligen hittat rätt och att det är här med dem jag hör hemma. Jag har lärt mig så mycket mer om livet sen jag träffade min älskling och han gör så mkt för mig. Alltså inte praktiska saker utan han har lärt mig om mig själv och livet på ngt sätt, är svårt att förklara så andra förstår. Som det kontrollfreak jag är och som jag alltid vill ha ordning på saker och ting....Han får mig att slappna av och att vara mig själv. Han får mig att inse att det inte gör ngt att man misslyckas med saker vilket jag alltid har haft svårt för i mitt liv, jag har aldrig velat misslyckas, det var vid ett tillfälle i mitt liv det värsta som kunde hända.
Han betyder så mycket för mig som sagt och att känna sådana känslor som jag har för honom är ganska nytt för mig i mitt liv. Okej, givetvis har det funnits andra i mitt liv som jag haft känslor för, men inte på detta sättet. Det kanske är ganska uppenbart eftersom vi precis fått barn och gift oss :-)
Ibland fylls mina ögon med tårar över hur mkt det betyder för mig att ha honom i mitt liv. Tillsammans har vi skapat ett underbart litet liv, i form av Hedvig, och det betyder så mkt för mig och även lyckan över att få ha blivit hans fru.
Så, det var några ord direkt ur hjärtat. Blev kanske lite personligt men... :-)
Förutom att vi gifte oss i helgen som var så njöt vi även på söndagen. Då var det riktigt fint och härligt väder och vi var spenderade stor del av dagen ute. Först så gick vi en promenad hela familjen och vi hade en kompis till Julia på besök, lilla Hedvig låg skönt i sin vagn och de stora tjejerna cyklade. Sen fikade vi på vår uteplats på framsidan. Man kände riktiga vårkänslor. När kompisen sen blev hämtad av sin mamma på eftermiddagen så gav vi i familjen oss ut på ännu en promenad. Då gick vi till en sjö här i Mölnlycke och njöt av vädret lite till. Slutligen var vi ute en stund till innan vi gick in för kvällen. En riktigt härlig kväll med en massa härligt som hände som sagt :-) Ser fram emot fler härliga vårdagar fram över i väntan på sommaren.
Tack och hej
måndag 11 april 2011
onsdag 6 april 2011
Stan med bebis och Stor liten bebis
Hej alla.
Sitter här och äter frukost och dricker en god kopp kaffe. Såhär i skrivande stund drömmer jag om att ha en sådan där stor och tjusig kaffemaskin hemma, så man kan göra cappucino men framför allt en äkta god stor latte :-). Men plats för en sådan i vårt kök finns inte, plus att det kostar. Fast iofs så är det mysigt att gå på stan och dricka den där latten med. Har varit på stan lite grann från och till sen lilla Hedvig föddes och det är rätt så smidigt att ha med sig henne på stan faktiskt. Det finns ju typ mikro på alla fik nästan så jag kan värma ersättning till henne och det finns ett superbra och trevligt amningsrum inne på Åhlens om man behöver byta eller om man känner för att sitta i lung och ro och amma. Det är dessutom lite av en mötesplats för mammor och pappor som e på stan har jag märkt. Varje gång jag har varit där har jag börjat konversera med ngn annan mamma om mitt lilla barn och de pratar om sitt. Riktigt trevligt som sagt.
På tal om mitt "lilla" barn så var vi på BVC i måndags. Hedvig har blivit en riktigt stor tjej nu såhär efter lite mer än två månader. Hon var nu 62 cm och vägde 6880 gram. En stor liten tjej som sagt, men det är bara mysigt...jag älskar min lilla knubbiga bebis :-)Jag visste väl redan innan detta besöket att hon skulle ligga ungefär på detta för alla 56 kläderna är nästan för små och vi har sedan två veckor tillbaka börjat med storlek 62. Sen så känns det när man bär henne och syns på henne med, att hon gått upp lite mer :-).
Nu är det mitten av veckan och inte så långt kvar till helgen. Jag märker knappt vilken dag i veckan det är eftersom jag är hemma alla dagar, enda sättet som det märks att det är helg är att min underbara älskling är hemma med oss förstås :-) på grund av det så längtar jag till helgen....och det återstår att se vad denna helg har att bjuda på.
Nu ska jag återgå till mitt kaffe och min lilla bebis som verkar tycka att hennes mamma är lite trist som koncentrerar sig på datorn just nu istället för på henne, hon vet verkligen hur man får min fulla uppmärksamhet när vi är hemma på dagarna.
Ha det gott alla
Sitter här och äter frukost och dricker en god kopp kaffe. Såhär i skrivande stund drömmer jag om att ha en sådan där stor och tjusig kaffemaskin hemma, så man kan göra cappucino men framför allt en äkta god stor latte :-). Men plats för en sådan i vårt kök finns inte, plus att det kostar. Fast iofs så är det mysigt att gå på stan och dricka den där latten med. Har varit på stan lite grann från och till sen lilla Hedvig föddes och det är rätt så smidigt att ha med sig henne på stan faktiskt. Det finns ju typ mikro på alla fik nästan så jag kan värma ersättning till henne och det finns ett superbra och trevligt amningsrum inne på Åhlens om man behöver byta eller om man känner för att sitta i lung och ro och amma. Det är dessutom lite av en mötesplats för mammor och pappor som e på stan har jag märkt. Varje gång jag har varit där har jag börjat konversera med ngn annan mamma om mitt lilla barn och de pratar om sitt. Riktigt trevligt som sagt.
På tal om mitt "lilla" barn så var vi på BVC i måndags. Hedvig har blivit en riktigt stor tjej nu såhär efter lite mer än två månader. Hon var nu 62 cm och vägde 6880 gram. En stor liten tjej som sagt, men det är bara mysigt...jag älskar min lilla knubbiga bebis :-)Jag visste väl redan innan detta besöket att hon skulle ligga ungefär på detta för alla 56 kläderna är nästan för små och vi har sedan två veckor tillbaka börjat med storlek 62. Sen så känns det när man bär henne och syns på henne med, att hon gått upp lite mer :-).
Nu är det mitten av veckan och inte så långt kvar till helgen. Jag märker knappt vilken dag i veckan det är eftersom jag är hemma alla dagar, enda sättet som det märks att det är helg är att min underbara älskling är hemma med oss förstås :-) på grund av det så längtar jag till helgen....och det återstår att se vad denna helg har att bjuda på.
Nu ska jag återgå till mitt kaffe och min lilla bebis som verkar tycka att hennes mamma är lite trist som koncentrerar sig på datorn just nu istället för på henne, hon vet verkligen hur man får min fulla uppmärksamhet när vi är hemma på dagarna.
Ha det gott alla
lördag 2 april 2011
Det var inte igår det.....
Hej på er alla kära vänner. Det var verkligen inte igår som jag bloggade. Var precis inne på min kära systers blogg och blev inspirerad att komma igång igen :-). Tänker iaf göra ett försök att hålla bloggen uppdaterad. Sist jag skrev var tydligen i oktober, och det var ju nästan ett halvår sen. Mycket har ju hänt i mitt liv sen dess.
Ni som känner mig och läser denna bloggen vet ju att jag inte längre är gravid, som det stod då i oktober, utan nu har lilla bebis kommit ut.
Vårt lilla underverk föddes den 30 januari i år klockan 5.23.
Det gick ganska snabbt, dvs förlossningen då. Jag hade förväntat mig många fler timmar, för man hör ju ofta att när man ska föda sitt första barn så får man räkna med flera timmar med värkar och alla de faser som man ska gå igenom. Men precis som den ena graviditeten inte är den andra lik så är det väl samma med förlossningar så klart. I vilket fall så gick min relativt snabbt kan man nog kalla det.
Klockan var ungefär 22.00 när jag och mina kära D gick och la oss denna lördagskvällen. Vi var trötta och lilla J sov redan så vi gick och la oss vi med. Vid detta tillfället kände jag absolut ingenting, även om jag hade haft lite sammandragningar under dan men inte mkt mer. När klockan var ungefär 23.30 vaknade jag med en smärta som jag inte kännt tidigare. Givetvis insåg jag att det måste vara värkar. Det som jag kände just då var väldigt blandade känslor kan jag säga. Dels blev jag lite rädd, det gjorde ju väldigt ont, men samtidigt så kände jag lättnad över att bebisen äntligen skulle komma till världen, jag hade ju trots allt gått fyra dagar över tiden. När jag väl fått kontroll på andningen så tog kontrollkänslan över och jag tänkte nog att nu skulle jag få detta överstökat och klara av det helt enkelt.
Vi ringde in och hon som vi pratade med frågade en del frågor och konstaterade att eftersom mina värkar kom med 10 min mellanrum så var det bättre om vi stannade hemma en stund till, det var för glest tyckte hon. Ta en värktablett och lägg en värmedyna på om du kan. Okej då, tyckte jag...vi får väl stanna hemma ett tag till. Efter detta samtal gick det riktigt fort fram. Det tog inte lång tid förrän värkarna kom med 2-3 minuters mellanrum. Dår ringde jag igen och förklarade läget och sa att nu vill jag åka in, för dels var jag riktigt dålig, hade den värsta förkylningen i hela mitt liv, ingen röst och hade haft feber dagarna innan, dels så hade vi varit på sjukhuset i veckan för höga hjärtljud på bebis vid rutinkontrollen på MVC. Okej, sa hon i andra änden på telefonen, men räkna med att ni kanske kommer få åka hem igen.
Jaja tänkte jag, jag chansar. Vi kom fram till Mölndal förlossningen runt 01.14 och sen gick det som på räls. Jag blev undersökt, öppen 6 cm när vi kom in. Sen blev vi kort och gott inskickade på ett rum, detta var strax innan 02.00. Fick lustgas och värkarna kom och gick rätt så regelbundet och så småningom kom krystvärkarna. Jag minns inte riktigt alla detaljerna men vad jag kan minnas gick det rätt lugnt till, om man kan kalla en förlossning det :-). Jag kan inte minnas att jag höll på att krysta särskilt länge innan hon kom ut. Absolut inte en timme ens. Det jag dock minns är att det gjorde för jävligt ont! Rätt som det var, mitt upp i allt, klockan 5.23 närmare bestämt,så ploppade en bebis ut :-). Och det var en tjej! en liten Hedvig, som var 51 cm och vägde 4115 gram.
Detta var för två månader sen nästan precis. Idag är Hedvig redan två månader och har växt en del redan. Vi ska till BVC på måndag för att kolla exakt hur mkt, sist vi var där för lite mindre än två veckor sen så vägde hon 5670 gram och var 59 cm ungefär. Min lilla bebis. Att bli mamma är det bästa som hänt mig i livet! När ens lilla bebis kikar ut för första gången är det en känsla som kommer över en som man inte riktigt kan beskriva. Jag grät inte direkt när Hedvig tittade ut, men sen när de mesta lagt sig och jag blivit ihopfixad efter förlossningen och det lilla pyret låg hos mig och sov och jag tittade på henne, då bröt jag ihop totalt :-)
Hon är så underbar och det finns igen härligare känsla än nu, när hon blivit lite större, tittar en i ögonen och skrattar när man ler åt henne, och när hon gör massa roliga bebisläten som om hon försöker prata.
Då fylls hela min kropp av kärlek för min lilla skrutta. Hon är underbar helt enkelt!
Ni som känner mig och läser denna bloggen vet ju att jag inte längre är gravid, som det stod då i oktober, utan nu har lilla bebis kommit ut.
Vårt lilla underverk föddes den 30 januari i år klockan 5.23.
Det gick ganska snabbt, dvs förlossningen då. Jag hade förväntat mig många fler timmar, för man hör ju ofta att när man ska föda sitt första barn så får man räkna med flera timmar med värkar och alla de faser som man ska gå igenom. Men precis som den ena graviditeten inte är den andra lik så är det väl samma med förlossningar så klart. I vilket fall så gick min relativt snabbt kan man nog kalla det.
Klockan var ungefär 22.00 när jag och mina kära D gick och la oss denna lördagskvällen. Vi var trötta och lilla J sov redan så vi gick och la oss vi med. Vid detta tillfället kände jag absolut ingenting, även om jag hade haft lite sammandragningar under dan men inte mkt mer. När klockan var ungefär 23.30 vaknade jag med en smärta som jag inte kännt tidigare. Givetvis insåg jag att det måste vara värkar. Det som jag kände just då var väldigt blandade känslor kan jag säga. Dels blev jag lite rädd, det gjorde ju väldigt ont, men samtidigt så kände jag lättnad över att bebisen äntligen skulle komma till världen, jag hade ju trots allt gått fyra dagar över tiden. När jag väl fått kontroll på andningen så tog kontrollkänslan över och jag tänkte nog att nu skulle jag få detta överstökat och klara av det helt enkelt.
Vi ringde in och hon som vi pratade med frågade en del frågor och konstaterade att eftersom mina värkar kom med 10 min mellanrum så var det bättre om vi stannade hemma en stund till, det var för glest tyckte hon. Ta en värktablett och lägg en värmedyna på om du kan. Okej då, tyckte jag...vi får väl stanna hemma ett tag till. Efter detta samtal gick det riktigt fort fram. Det tog inte lång tid förrän värkarna kom med 2-3 minuters mellanrum. Dår ringde jag igen och förklarade läget och sa att nu vill jag åka in, för dels var jag riktigt dålig, hade den värsta förkylningen i hela mitt liv, ingen röst och hade haft feber dagarna innan, dels så hade vi varit på sjukhuset i veckan för höga hjärtljud på bebis vid rutinkontrollen på MVC. Okej, sa hon i andra änden på telefonen, men räkna med att ni kanske kommer få åka hem igen.
Jaja tänkte jag, jag chansar. Vi kom fram till Mölndal förlossningen runt 01.14 och sen gick det som på räls. Jag blev undersökt, öppen 6 cm när vi kom in. Sen blev vi kort och gott inskickade på ett rum, detta var strax innan 02.00. Fick lustgas och värkarna kom och gick rätt så regelbundet och så småningom kom krystvärkarna. Jag minns inte riktigt alla detaljerna men vad jag kan minnas gick det rätt lugnt till, om man kan kalla en förlossning det :-). Jag kan inte minnas att jag höll på att krysta särskilt länge innan hon kom ut. Absolut inte en timme ens. Det jag dock minns är att det gjorde för jävligt ont! Rätt som det var, mitt upp i allt, klockan 5.23 närmare bestämt,så ploppade en bebis ut :-). Och det var en tjej! en liten Hedvig, som var 51 cm och vägde 4115 gram.
Detta var för två månader sen nästan precis. Idag är Hedvig redan två månader och har växt en del redan. Vi ska till BVC på måndag för att kolla exakt hur mkt, sist vi var där för lite mindre än två veckor sen så vägde hon 5670 gram och var 59 cm ungefär. Min lilla bebis. Att bli mamma är det bästa som hänt mig i livet! När ens lilla bebis kikar ut för första gången är det en känsla som kommer över en som man inte riktigt kan beskriva. Jag grät inte direkt när Hedvig tittade ut, men sen när de mesta lagt sig och jag blivit ihopfixad efter förlossningen och det lilla pyret låg hos mig och sov och jag tittade på henne, då bröt jag ihop totalt :-)
Hon är så underbar och det finns igen härligare känsla än nu, när hon blivit lite större, tittar en i ögonen och skrattar när man ler åt henne, och när hon gör massa roliga bebisläten som om hon försöker prata.
Då fylls hela min kropp av kärlek för min lilla skrutta. Hon är underbar helt enkelt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
